just nu har jag kommit i en svacka, eller en uppförbacka kanske jag ska säga. Tjejen som alltid skrattade, vars är hon?. Att få träffa mina vänner gör mig glad, men kanske har dom inte tid för mig. Att gå till fotbollsplanen men inte räcka till gör mig ledsen. Jag hatar hatar hatar att inte känna mig trygg och glad. Jag har märkt att jag måste jobba med mig själv, jobba med den mentala biten sakta men säkert. Ett steg i taget för att sen ta mig uppför uppförsbacken och bli mig själv igen. //blogg paus//